torsdag 1 juli 2010

Bästa bästa Hultsfred.


Jag och C, Hultan'09

Det spred sig som en löpeld över Facebook i förrgår kväll. Hultsfred kastar in handduken. VA? De gör vad? Helt ofattbart att festivalen jag trivs bäst på, MIN festival, helt plötsligt går i graven, dör...
Jag hade inte möjlighet att åka på årets festival, men stinget i hjärtat av att veta att det aldrig blir någon mer av favoritfestivalen. Som jag jämför alla andra festivaler med. Där jag sett sjuka framträdanden med Håkan Hellström, Franz Ferdinand, The Gossip, The Donnas, och fått det att verka som det bara var jag och syrran som avgudar Kings of Leon första platta, sett när Pete ramlade ner från scenen två gånger under samma natt, där jag i Stora Dans stått och funderat på om Brian Jonestown Massacre verkligen hade en pistol med på scen, och festivalen där man blivit förälskad i band man sett för första gången. När Blake i the Elected gav mig deras debut efter spelningen som tack för att jag kom, och när jag och syrran stod och pratade med Conan från Courteeners i ca en timme tills det var dags för dem att dra vidare till: Eh, some Tuna? (Tror det var Eskilstuna, eller nåt i den stilen). Alla poppojkar som springer omkring fulla på rödvin och frågar om de får sno en kram för att man är söt. Alla tjejer som är så fina och ger komplimanger till varandra, även fast det är tredje dagen och man känner sig som skit.

Och alla de gånger man somnat lite halvfrusen tätt tätt intill älskade C.

Festival i mitt hjärta. Jobbigt bara att man blir äldre. Det är inte riktigt samma sak då.

Reactions:

0 comments: